Right in the eyes of the Lord, yet not with a whole heart

MENU
Omi
Liturgi
Breviar-norsk
Länkar
Start

idag Tor Fre Lör Sön Mån Tis Ons
Breviar – Kyrkans dagliga bön
LG Laudes Ters Sext Non Vesper Compl.

A+ A A-

Läsningsgudstjänst
Den 2 augusti 2023, onsdag
onsdag i 17 veckan ‘under året’
Katarina av Vadstena jungfru, Eusebius av Vercelli biskop

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

Lyfta ur natten låt oss hålla vaka,
psalmernas sötma smaka på vår tunga,
så att för Herren vi med kraft kan sjunga
ljuvliga hymner.

Godhetens Konung, för oss till din tronsal,
där dina helgon samlas efter striden.
Må de oss lära att här troget leva
efter din vilja.

Dig vare ära, evighetens Fader,
enfödde Son, dig tillhör lov och heder,
du som med Anden allt i gudoms enhet
samfällt regerar. Amen.

Under dagen:

O Gud, du ljus av evighet,
o saliga Treenighet,
vi böjer oss bekännande
i bön inför ditt majestät.

Vi tror på Fadern och hans Son,
hans sanna väsens återsken,
på Anden, som med kärleks band
förenar dem i fast förbund.

O sanning klar och kärlek ren,
o vandringsmål och salighet,
giv tro och hopp och helighet
och kärlek, av din gudom tänd.

Du Alfa är och Omega,
allt skapats källa, segerkrans,
du är allena tröstare,
ett stadigt hopp för vandrare.

Du som allena allt förmår
allena är för alla nog,
du, endast du, är allas ljus
och nådelön i himlens ljus.

I frid låt oss åkalla Gud,
vår Fader och hans ende Son
och Anden, Herren, Hjälparen:
Dig vare tack, Treenige. Amen.

Ant. 1 Av hjärtat har jag dig kär, Herre, min styrka.

Psalm 18:2-30
Tacksägelse för räddning och seger
De som tror på Kristus frambär lovsång till honom för befrielsen från fienderna, dvs. för att denna världens furste fråntagits sin makt (Kyrillos av Alexandria)

Av hjärtat har jag dig kär, Herre, min styrka, *
Herre, mitt bergfäste, min borg och min räddare,
min Gud, min klippa, till vilken jag tar min tillflykt, *
min sköld och mitt räddande horn, mitt värn.

Lovad vare Herren! Jag ropar till honom, *
och jag blir räddad från mina fiender.
Dödens bränningar brusade kring mig, *
fördärvets stormflod förskräckte mig,

dödsrikets snaror omgav mig, *
dödens band föll över mig.
Men jag åkallade Herren i min nöd, *
jag ropade till min Gud.

Han hörde från sin himmelska boning min röst, *
mitt rop inför honom kom till hans öron.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Av hjärtat har jag dig kär, Herre, min styrka.

Ant. 2 Herren räddar mig, ty han har behag till mig.

Då skalv jorden och bävade, +
bergens grundvalar darrade, *
de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Ett rökmoln steg upp från hans näsa +
och förtärande eld från hans mun, *
kring honom flammade eldsglöd.

Han sänkte himlen och for ned, *
och töcken var under hans fötter.
Han for på keruben och flög, *
han svävade på vindens vingar.

Han dolde sig i mörker som i en hydda, *
i mörka vatten, tjocka moln.
Av glansen framför honom vek molnen undan, *
hagel föll och eldsglöd for ned.

Och Herren dundrade i himlen, +
den Högste lät höra sin röst, *
hagel föll och eldsglöd for ned.
Han sköt sina pilar och förskingrade dem, *
blixtar i mängd och förvirrade dem.

Vattnens bäddar kom i dagen, *
jordens grundvalar blottades,
Herre, för ditt rytande, *
för din vredes stormvind.

Han räckte ut sin hand från höjden och grep mig, *
han drog upp mig ur de stora vattnen.
Han räddade mig från min mäktige fiende *
från mina ovänner, som var mig för starka.

De överföll mig på min olyckas dag, *
men Herren blev mitt stöd.
Han förde ut mig på rymlig plats, *
han räddade mig, ty han hade behag till mig.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Herren räddar mig, ty han har behag till mig.

Ant. 3 Du låter min lampa brinna klart, Herre min Gud, du gör mitt mörker till ljus.

III

Herren lönar mig för min trohet, *
han lönar mig för mina händers renhet.
Ty jag höll mig på Herrens vägar *
och avföll inte från min Gud i trolöshet.

Jag hade alla hans lagar för ögonen, *
jag lät inte hans stadgar vika ifrån mig.
Så var jag ostrafflig inför honom *
och tog mig till vara för att synda.

Därför lönade mig Herren, för min trohet, *
för mina händers renhet inför hans ögon.
Mot den fromme bevisar du dig from, *
mot den redlige bevisar du dig redlig.

Mot den rene bevisar du dig ren, *
men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Du upprättar de förnedrade *
men ödmjukar de stolta.

Du låter min lampa brinna klart. *
Herren, min Gud, gör mitt mörker till ljus.
Med dig kan jag besegra härar, *
med min Gud stormar jag murar.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Du låter min lampa brinna klart, Herre min Gud, du gör mitt mörker till ljus.

Alla häpnade över de ljuvliga ord
som utgick ur hans mun.

Första läsningen
2 Kor 10:1 – 11:6
Den stolte skall ha sin stolthet i Herren

Jag, Paulus, som är så beskedlig när jag är hos er och så myndig mot er när jag är långt borta, jag besvär er vid Kristi mildhet och godhet: tvinga mig inte att hos er visa den djärvhet och myndighet som jag dock inte tänker dra mig för att använda mot somliga som menar att jag drivs av världsliga motiv. Jag lever i världen men strider inte med världsliga vapen. Ty de vapen jag brukar i min kamp hör inte denna världen till utan får kraft av Gud att bryta ner starka fästen. Jag bryter ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om Gud, jag gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus och är beredd att straffa all olydnad, så snart er lydnad har blivit fullständig.
Ni ser bara till det yttre. Om någon är säker på att han tillhör Kristus, då bör han också göra klart för sig att liksom han tillhör Kristus, gör också jag det. Även om jag skulle skryta väl mycket med den fullmakt som Herren har gett mig för att bygga upp er, inte för att bryta ner, kommer jag inte att behöva skämmas. Tro inte att det bara är med breven jag kan sätta mig i respekt hos er. Breven, säger man, är myndiga och kraftfulla, men när vi har honom här är det slut med kraften och ingen bryr sig om vad han säger. Det skall vederbörande göra klart för sig, att så som jag talar till er i mina brev långt bortifrån, så kommer jag också att handla när jag är hos er.
Jag skulle aldrig komma på tanken att likställa eller jämföra mig med somliga som rekommenderar sig själva. De är oförståndiga nog att mäta sig med sig själva och jämföra sig med sig själva. Men när jag berömmer mig, gör jag det inte måttlöst utan använder den måttstock som Gud har tillde- lat mig: att jag skulle nå fram ända till er. Om jag inte hade kommit ända till er, då hade jag verkligen överdrivit min insats. Men nu var jag den förste hos er med evangeliet om Kristus. Jag saknar inte måttstock för min stolthet och tar inte åt mig äran av andras mödor. Men när er tro växer till, hoppas jag vinna ännu större ära hos er enligt det mått som gäller för mig. Jag hoppas få förkunna evangeliet också i länder ännu längre bort och slippa använda någon annans måttstock och vara stolt över vad som redan är gjort. Den stolte skall ha sin stolthet i Herren. Den som rekommenderar sig själv är inte att lita på, bara den som Herren rekommenderar.
Om ni ändå kunde stå ut med lite dårskap hos mig – visst gör ni det. Jag vakar över er lika svartsjukt som Gud, jag har ju trolovat er med en enda man, Kristus, och vill överlämna en ren jungfru till honom. Men jag är rädd för att liksom ormen överlistade Eva med sin slughet, så skall också era tankar förföras och lockas bort från uppriktigheten och ren-heten gentemot Kristus. Ty om någon kommer och förkunnar en annan Jesus än den jag förkunnade, eller om ni får en annan ande än den ni en gång fick eller ett annat evangelium än det ni tog emot, då står ni gladeligen ut med det. Jag menar att jag inte på något vis är underlägsen dessa väldiga apostlar. Även om jag är klen som talare, är jag inte klen i min kunskap, och den har alltid och i alla stycken varit tillgänglig för er.

Responsorium Jfr 2 Kor 10:3-4a; jfr Ef 6:16,17

Vi lever i världen men strider inte med världsliga vapen,
+ ty de vapen vi brukar i vår kamp hör inte denna världen till.
Framför oss håller vi ständigt trons sköld och Andens svärd, som är Guds ord.
+ Ty de vapen vi brukar i vår kamp hör inte denna världen till.

Andra läsningen
Ur Johannes Chrysostomos Kateketiska föredrag om dopet.
Det andliga bröllopet

Nu är tiden inne att glädjas och fröjdas i Anden! Ty se, nu har det kommit som vi längtar efter och älskar: tiden för det andliga bröllopet. Ty den tar inte miste som kallar det som nu sker för ett bröllop, ja, inte endast för ett bröllop utan för en förunderlig och underbar enrollering. Säg inte att dessa båda uttryck strider mot varandra! Lyssna i stället till den helige Paulus, han som är hela världens lärare! Han använder sig av båda bilderna. På ett ställe säger han: Jag har trolovat er med Kristus, och ingen annan man, för att kunna ställa fram inför honom en ren jungfru. Och på ett annat ställe – som om det gällde att utrusta soldater till att gå ut i strid – säger han åter: Ikläd er Guds vapenrustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens listiga angrepp.
Men ingen, som hör oss säga detta, får förfalla till en köttslig tolkning av vad vi sagt. Ty det är om själen och dess frälsning vi talar. Och när den helige Paulus, denna guda-benådade själ, sade: Jag har trolovat er med en och ingen annan, för att ställa fram en ren jungfru inför Kristus, så menade han inget annat än att det var de själar, som var på väg mot gudsfruktan, som han förenade med Kristus som en ren jungfru.
Förstår du nu Herrens godhet? Det var alltså varken något meningslöst eller grundlöst jag sade, när jag började detta tal med att kalla det som här sker för ett andligt bröllop. Ty vid ett jordiskt bröllop kan inte bruden förenas med sin brudgum, om hon inte glömmer sina föräldrar och dem som har fött upp henne och om hon inte utan förbehåll helt inriktar sig på brudgummen, som skall ingå förening med henne. Det är därför den helige Paulus, när han talar härom, kallar denna sak ett mysterium. Han säger ju först: Därför skall en man överge sin fader och sin moder och hälla sig till sin hustru, och de två skall bli ett kött. Och när han så betänker storheten häri, utropar han full av beundran: Detta mysterium är stort!
Om nu äktenskapet redan på det jordiska planet är ett mysterium, och ett stort mysterium, hur skall man då på ett tillbörligt sätt kunna tala om det andliga bröllopet? Men lägg nu märke till hur här allt – eftersom här allting är andligt – sker på ett sätt som är motsatt det som gäller på det jordiska planet. När det gäller ett jordiskt äktenskap, skulle ingen [man] vara beredd att ta någon till hustru utan att först ha övertygat sig om hennes skönhet och hennes kroppsliga ungdom. Ja, inte endast det, utan framför allt skulle han fråga efter om hon är rik.
Men här gäller inget sådant. Varför? Därför att det som här sker är andligt och vår brudgum av kärlek till människan skyndar våra själar till hjälp. Man må vara vanskapt eller ryslig att se på; man må vara den mest ömkansvärda bland alla varelser, av simpel familj, en slav, en förlorad, kroppsligt vanärad, förkrossad under sin syndabörda, brudgummen gör ändå ingen noggrann bedömning, han bemödar och bekymrar sig inte i onödan, han begär ingen räkenskap. Herren visar nåd, kärlek, generositet. Och om han begär något av oss, så är det endast att vi skall glömma det förflutna och ha en god inriktning [mot Kristus] inför framtiden. Förstår du vilken översvinnlig nåd [han bevisar]? Förstår du hurudan den brudgum är, med vilken de själar som tror på kallelsen ingår förening?

Responsorium Ps 45:8,11

Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet.
+ Därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.
Hör, dotter, och ge akt, och böj hit ditt öra; glöm nu ditt folk och din faders hus.
+ Därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

Slutbön

Gud, vårt hopp och vår tillflykt, från dig får allt sitt värde och sin helighet. Visa i barmhärtighet hur vi skall leva i världen, så att vi under din ledning brukar de förgängliga gåvorna så att vi inte går miste om de oförgängliga. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.Välsignade jungfru Maria av änglarna
Den välsignade jungfru Maria av änglar är en gammal fest som går tillbaka till de första franciskanska dagarna och firas den 2 augusti.

momma3.jpg
Författare
Laudato/MP
Fotograf
katolicki.info
Postat:

02.08.2022 07:25

På högtidligheten av den välsignade jungfru Maria av änglar i alla kyrkor runt om i världen kan de troende få en portionerad eller fullständig förlåtelse från timliga straff om de besöker den franciskanska kyrkan eller församlingskyrkan eller katedralen idag. Dessutom bör de vara i ett tillstånd av nåd (bekänna om nödvändigt), delta i den heliga mässan och ta emot kommunionen och be för den Helige Faderns avsikt: trosbekännelsen, Fader vår, Hej Maria och Faderns härlighet.

Förlåtelse är i 1216. Franciskus bad från påven Honorius III, som beviljade en särskild benådning till alla som besöker kyrkan i Porziunkule. Genom att fira änglarnas välsignade jungfru Maria får de troende också ett incitament att komma ihåg sin skyddsängel, att ge honom tacksamhet för alla stunder då han skyddade och bevakade dem, och de visste inte ens hur det hände.

Porsiuncula är franciskanismens vagga. Denna kyrka vid foten av Assisi blev samlingsplatsen för Franciskus första anhängare och utgångspunkten för franciskanismen. I den samlades bröderna, firade kapitulationerna och bad särskilt. Porziunkula är faktiskt en liten helgedom av St Mary of Angels, som är st. Franciskus älskade särskilt eftersom han kände att Herrens moder var särskilt närvarande i henne, och från denna plats hjälper hon särskilt alla dem som söker tröst.

Kyrkan Porziuncula ligger idag inom basilikan St Mary of the Angels, som byggdes på order av påven Pius V från 1569 till 1679. Pius X höjde basilikan till ära av den påvliga basilikan och kallade den “Moder och chef för alla kyrkor i Franciscan Order”.

Poryuncula

Den helige Franciskus, en ödmjukhjärtad, lågväxt, valde en bit av världen för sig själv och för sin egen eftersom han inte kunde ha tjänat Kristus annars. Den ovannämnda platsen, som tillhörde dem som inte ville ha något av världen, kallas inte utan gudomlig inspiration Porcijunkula. Själva namnet Porcijunkula kommer från det latinska språket och betyder “bit”. En kyrka av Jungfrumodern uppfördes på denna plats.

Här föddes Order of Friars Minor, det finns från de många folkmassorna “ovanpå den solida grunden robust byggnad uppförd”. Helgonet älskade denna plats mer än de andra. Han beordrade bröderna att hedra honom med särskild respekt. Han ville att denna plats alltid skulle hållas i ödmjukhet och den största fattigdomen som en spegel av kloster. Han lämnade äganderätten till andra, och han behöll till sig själv och sin egen endast rätten att använda.

I Porziunkula observerades den största disciplinen i allt, både i tystnad och fasta och i andra religiösa dekret. Ingen hade tillgång där, bara specifikt vissa bröder. Dessa samlades från överallt, och helgonet ville att de skulle vara verkligt lojala mot Gud och perfekta på alla sätt. På samma sätt hade varje världslig person en stängd ingång. Han ville inte att bröderna, som var där i begränsat antal, skulle tillfredsställa nyfikenheten genom samlag med de världsliga, för att inte avbrottet i kontemplationen av pratkvarnar skulle dra dem bort från det jordiska. Ständigt, dag och natt, var de som bodde på den platsen upptagna med gudomlig lovprisning. De spred omkring sig en underbar doft av fromhet, de tillbringade sina liv änglalika.

En natt i Herrens år 1216, medan Franciskus var nedsänkt i bön och meditation i Porziuncula nära Assisi, lyste plötsligt ett starkt ljus på kyrkan, och Franciskus såg Kristus ovanför altaret, Hans Allraheligaste Moder vid Hans högra sida, omgiven av en mängd änglar. Franciskus böjde sig för sin Herre utan ord.

De frågade honom vad han ville rädda sin själ. Franciskus svarade genast: “Allraheligaste Fader, fastän jag är en eländig syndare, ber jag er att ge alla dem som omvänder sig och bekänner och kommer för att besöka denna kyrka fullständig förlåtelse för alla synder.”

“Det du ber om, broder Franciskus, är något stort”, sa Herren till honom, “men du är värd större ting, och du kommer att få dem. Jag accepterar därför din bön, men på villkor att du ber i mitt namn om förlåtelse från min ställföreträdare på jorden.”

Och Franciskus gick omedelbart till påven Honorius III, som var i Perugia på den tiden, och berättade med iver för honom den vision han hade. Påven lyssnade noga på honom och gav efter vissa tvivel sitt samtycke. Sedan sade han: “Hur många år vill du ha denna förlåtelse?” Franciskus svarade snabbt: “Helige Fader, jag söker inte ålder, utan själar.” Och han gick lyckligt mot dörren, men påven kallade tillbaka honom: “Hur kommer det sig att du inte vill ha något dokument?” Och Franciskus sade: “Helige Fader, jag har fått nog av ditt ord. Om denna förlåtelse är Guds verk kommer han att se till att hans verk manifesterar sig. Jag behöver inget dokument. Låt detta papper vara den Allraheligaste Jungfru Maria, Jesus notarien och änglarna vittnena.

Och några dagar senare, tillsammans med biskoparna i Umbrien, sa han genom tårar till folket som samlats i Porziunkula: “Mina bröder, jag vill skicka er alla till himlen!”

(jfr. Diplom av Theobald, FF 2706/10)
Du har skickat
oni to STOP namjerno i na facebook /instagram posvih mreza moramo to siriti to je AKTIV VJERA biti INFORMATOR !

2 thoughts on “Right in the eyes of the Lord, yet not with a whole heart”

mydelightandmycounsellors says:

July 22, 2013 at 6:59 pm

Reblogged this on My Delight and My Counsellors.
suzanamonika says:

August 2, 2023 at 4:04 am

MENU
Omi
Liturgi
Breviar-norsk
Länkar
Start

idag Tor Fre Lör Sön Mån Tis Ons
Breviar – Kyrkans dagliga bön
LG Laudes Ters Sext Non Vesper Compl.

A+ A A-

Läsningsgudstjänst
Den 2 augusti 2023, onsdag
onsdag i 17 veckan ‘under året’
Katarina av Vadstena jungfru, Eusebius av Vercelli biskop

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

Lyfta ur natten låt oss hålla vaka,
psalmernas sötma smaka på vår tunga,
så att för Herren vi med kraft kan sjunga
ljuvliga hymner.

Godhetens Konung, för oss till din tronsal,
där dina helgon samlas efter striden.
Må de oss lära att här troget leva
efter din vilja.

Dig vare ära, evighetens Fader,
enfödde Son, dig tillhör lov och heder,
du som med Anden allt i gudoms enhet
samfällt regerar. Amen.

Under dagen:

O Gud, du ljus av evighet,
o saliga Treenighet,
vi böjer oss bekännande
i bön inför ditt majestät.

Vi tror på Fadern och hans Son,
hans sanna väsens återsken,
på Anden, som med kärleks band
förenar dem i fast förbund.

O sanning klar och kärlek ren,
o vandringsmål och salighet,
giv tro och hopp och helighet
och kärlek, av din gudom tänd.

Du Alfa är och Omega,
allt skapats källa, segerkrans,
du är allena tröstare,
ett stadigt hopp för vandrare.

Du som allena allt förmår
allena är för alla nog,
du, endast du, är allas ljus
och nådelön i himlens ljus.

I frid låt oss åkalla Gud,
vår Fader och hans ende Son
och Anden, Herren, Hjälparen:
Dig vare tack, Treenige. Amen.

Ant. 1 Av hjärtat har jag dig kär, Herre, min styrka.

Psalm 18:2-30
Tacksägelse för räddning och seger
De som tror på Kristus frambär lovsång till honom för befrielsen från fienderna, dvs. för att denna världens furste fråntagits sin makt (Kyrillos av Alexandria)

I

Av hjärtat har jag dig kär, Herre, min styrka, *
Herre, mitt bergfäste, min borg och min räddare,
min Gud, min klippa, till vilken jag tar min tillflykt, *
min sköld och mitt räddande horn, mitt värn.

Lovad vare Herren! Jag ropar till honom, *
och jag blir räddad från mina fiender.
Dödens bränningar brusade kring mig, *
fördärvets stormflod förskräckte mig,

dödsrikets snaror omgav mig, *
dödens band föll över mig.
Men jag åkallade Herren i min nöd, *
jag ropade till min Gud.

Han hörde från sin himmelska boning min röst, *
mitt rop inför honom kom till hans öron.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Av hjärtat har jag dig kär, Herre, min styrka.

Ant. 2 Herren räddar mig, ty han har behag till mig.

II

Då skalv jorden och bävade, +
bergens grundvalar darrade, *
de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Ett rökmoln steg upp från hans näsa +
och förtärande eld från hans mun, *
kring honom flammade eldsglöd.

Han sänkte himlen och for ned, *
och töcken var under hans fötter.
Han for på keruben och flög, *
han svävade på vindens vingar.

Han dolde sig i mörker som i en hydda, *
i mörka vatten, tjocka moln.
Av glansen framför honom vek molnen undan, *
hagel föll och eldsglöd for ned.

Och Herren dundrade i himlen, +
den Högste lät höra sin röst, *
hagel föll och eldsglöd for ned.
Han sköt sina pilar och förskingrade dem, *
blixtar i mängd och förvirrade dem.

Vattnens bäddar kom i dagen, *
jordens grundvalar blottades,
Herre, för ditt rytande, *
för din vredes stormvind.

Han räckte ut sin hand från höjden och grep mig, *
han drog upp mig ur de stora vattnen.
Han räddade mig från min mäktige fiende *
från mina ovänner, som var mig för starka.

De överföll mig på min olyckas dag, *
men Herren blev mitt stöd.
Han förde ut mig på rymlig plats, *
han räddade mig, ty han hade behag till mig.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Herren räddar mig, ty han har behag till mig.

Ant. 3 Du låter min lampa brinna klart, Herre min Gud, du gör mitt mörker till ljus.

III

Herren lönar mig för min trohet, *
han lönar mig för mina händers renhet.
Ty jag höll mig på Herrens vägar *
och avföll inte från min Gud i trolöshet.

Jag hade alla hans lagar för ögonen, *
jag lät inte hans stadgar vika ifrån mig.
Så var jag ostrafflig inför honom *
och tog mig till vara för att synda.

Därför lönade mig Herren, för min trohet, *
för mina händers renhet inför hans ögon.
Mot den fromme bevisar du dig from, *
mot den redlige bevisar du dig redlig.

Mot den rene bevisar du dig ren, *
men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Du upprättar de förnedrade *
men ödmjukar de stolta.

Du låter min lampa brinna klart. *
Herren, min Gud, gör mitt mörker till ljus.
Med dig kan jag besegra härar, *
med min Gud stormar jag murar.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Du låter min lampa brinna klart, Herre min Gud, du gör mitt mörker till ljus.

Alla häpnade över de ljuvliga ord
som utgick ur hans mun.

Första läsningen
2 Kor 10:1 – 11:6
Den stolte skall ha sin stolthet i Herren

Jag, Paulus, som är så beskedlig när jag är hos er och så myndig mot er när jag är långt borta, jag besvär er vid Kristi mildhet och godhet: tvinga mig inte att hos er visa den djärvhet och myndighet som jag dock inte tänker dra mig för att använda mot somliga som menar att jag drivs av världsliga motiv. Jag lever i världen men strider inte med världsliga vapen. Ty de vapen jag brukar i min kamp hör inte denna världen till utan får kraft av Gud att bryta ner starka fästen. Jag bryter ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om Gud, jag gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus och är beredd att straffa all olydnad, så snart er lydnad har blivit fullständig.
Ni ser bara till det yttre. Om någon är säker på att han tillhör Kristus, då bör han också göra klart för sig att liksom han tillhör Kristus, gör också jag det. Även om jag skulle skryta väl mycket med den fullmakt som Herren har gett mig för att bygga upp er, inte för att bryta ner, kommer jag inte att behöva skämmas. Tro inte att det bara är med breven jag kan sätta mig i respekt hos er. Breven, säger man, är myndiga och kraftfulla, men när vi har honom här är det slut med kraften och ingen bryr sig om vad han säger. Det skall vederbörande göra klart för sig, att så som jag talar till er i mina brev långt bortifrån, så kommer jag också att handla när jag är hos er.
Jag skulle aldrig komma på tanken att likställa eller jämföra mig med somliga som rekommenderar sig själva. De är oförståndiga nog att mäta sig med sig själva och jämföra sig med sig själva. Men när jag berömmer mig, gör jag det inte måttlöst utan använder den måttstock som Gud har tillde- lat mig: att jag skulle nå fram ända till er. Om jag inte hade kommit ända till er, då hade jag verkligen överdrivit min insats. Men nu var jag den förste hos er med evangeliet om Kristus. Jag saknar inte måttstock för min stolthet och tar inte åt mig äran av andras mödor. Men när er tro växer till, hoppas jag vinna ännu större ära hos er enligt det mått som gäller för mig. Jag hoppas få förkunna evangeliet också i länder ännu längre bort och slippa använda någon annans måttstock och vara stolt över vad som redan är gjort. Den stolte skall ha sin stolthet i Herren. Den som rekommenderar sig själv är inte att lita på, bara den som Herren rekommenderar.
Om ni ändå kunde stå ut med lite dårskap hos mig – visst gör ni det. Jag vakar över er lika svartsjukt som Gud, jag har ju trolovat er med en enda man, Kristus, och vill överlämna en ren jungfru till honom. Men jag är rädd för att liksom ormen överlistade Eva med sin slughet, så skall också era tankar förföras och lockas bort från uppriktigheten och ren-heten gentemot Kristus. Ty om någon kommer och förkunnar en annan Jesus än den jag förkunnade, eller om ni får en annan ande än den ni en gång fick eller ett annat evangelium än det ni tog emot, då står ni gladeligen ut med det. Jag menar att jag inte på något vis är underlägsen dessa väldiga apostlar. Även om jag är klen som talare, är jag inte klen i min kunskap, och den har alltid och i alla stycken varit tillgänglig för er.

Responsorium Jfr 2 Kor 10:3-4a; jfr Ef 6:16,17

Vi lever i världen men strider inte med världsliga vapen,
+ ty de vapen vi brukar i vår kamp hör inte denna världen till.
Framför oss håller vi ständigt trons sköld och Andens svärd, som är Guds ord.
+ Ty de vapen vi brukar i vår kamp hör inte denna världen till.

Andra läsningen
Ur Johannes Chrysostomos Kateketiska föredrag om dopet.
Det andliga bröllopet

Nu är tiden inne att glädjas och fröjdas i Anden! Ty se, nu har det kommit som vi längtar efter och älskar: tiden för det andliga bröllopet. Ty den tar inte miste som kallar det som nu sker för ett bröllop, ja, inte endast för ett bröllop utan för en förunderlig och underbar enrollering. Säg inte att dessa båda uttryck strider mot varandra! Lyssna i stället till den helige Paulus, han som är hela världens lärare! Han använder sig av båda bilderna. På ett ställe säger han: Jag har trolovat er med Kristus, och ingen annan man, för att kunna ställa fram inför honom en ren jungfru. Och på ett annat ställe – som om det gällde att utrusta soldater till att gå ut i strid – säger han åter: Ikläd er Guds vapenrustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens listiga angrepp.
Men ingen, som hör oss säga detta, får förfalla till en köttslig tolkning av vad vi sagt. Ty det är om själen och dess frälsning vi talar. Och när den helige Paulus, denna guda-benådade själ, sade: Jag har trolovat er med en och ingen annan, för att ställa fram en ren jungfru inför Kristus, så menade han inget annat än att det var de själar, som var på väg mot gudsfruktan, som han förenade med Kristus som en ren jungfru.
Förstår du nu Herrens godhet? Det var alltså varken något meningslöst eller grundlöst jag sade, när jag började detta tal med att kalla det som här sker för ett andligt bröllop. Ty vid ett jordiskt bröllop kan inte bruden förenas med sin brudgum, om hon inte glömmer sina föräldrar och dem som har fött upp henne och om hon inte utan förbehåll helt inriktar sig på brudgummen, som skall ingå förening med henne. Det är därför den helige Paulus, när han talar härom, kallar denna sak ett mysterium. Han säger ju först: Därför skall en man överge sin fader och sin moder och hälla sig till sin hustru, och de två skall bli ett kött. Och när han så betänker storheten häri, utropar han full av beundran: Detta mysterium är stort!
Om nu äktenskapet redan på det jordiska planet är ett mysterium, och ett stort mysterium, hur skall man då på ett tillbörligt sätt kunna tala om det andliga bröllopet? Men lägg nu märke till hur här allt – eftersom här allting är andligt – sker på ett sätt som är motsatt det som gäller på det jordiska planet. När det gäller ett jordiskt äktenskap, skulle ingen [man] vara beredd att ta någon till hustru utan att först ha övertygat sig om hennes skönhet och hennes kroppsliga ungdom. Ja, inte endast det, utan framför allt skulle han fråga efter om hon är rik.
Men här gäller inget sådant. Varför? Därför att det som här sker är andligt och vår brudgum av kärlek till människan skyndar våra själar till hjälp. Man må vara vanskapt eller ryslig att se på; man må vara den mest ömkansvärda bland alla varelser, av simpel familj, en slav, en förlorad, kroppsligt vanärad, förkrossad under sin syndabörda, brudgummen gör ändå ingen noggrann bedömning, han bemödar och bekymrar sig inte i onödan, han begär ingen räkenskap. Herren visar nåd, kärlek, generositet. Och om han begär något av oss, så är det endast att vi skall glömma det förflutna och ha en god inriktning [mot Kristus] inför framtiden. Förstår du vilken översvinnlig nåd [han bevisar]? Förstår du hurudan den brudgum är, med vilken de själar som tror på kallelsen ingår förening?

Responsorium Ps 45:8,11

Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet.
+ Därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.
Hör, dotter, och ge akt, och böj hit ditt öra; glöm nu ditt folk och din faders hus.
+ Därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

Slutbön

Gud, vårt hopp och vår tillflykt, från dig får allt sitt värde och sin helighet. Visa i barmhärtighet hur vi skall leva i världen, så att vi under din ledning brukar de förgängliga gåvorna så att vi inte går miste om de oförgängliga. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.Välsignade jungfru Maria av änglarna
Den välsignade jungfru Maria av änglar är en gammal fest som går tillbaka till de första franciskanska dagarna och firas den 2 augusti.

momma3.jpg
Författare
Laudato/MP
Fotograf
katolicki.info
Postat:

02.08.2022 07:25

På högtidligheten av den välsignade jungfru Maria av änglar i alla kyrkor runt om i världen kan de troende få en portionerad eller fullständig förlåtelse från timliga straff om de besöker den franciskanska kyrkan eller församlingskyrkan eller katedralen idag. Dessutom bör de vara i ett tillstånd av nåd (bekänna om nödvändigt), delta i den heliga mässan och ta emot kommunionen och be för den Helige Faderns avsikt: trosbekännelsen, Fader vår, Hej Maria och Faderns härlighet.

Förlåtelse är i 1216. Franciskus bad från påven Honorius III, som beviljade en särskild benådning till alla som besöker kyrkan i Porziunkule. Genom att fira änglarnas välsignade jungfru Maria får de troende också ett incitament att komma ihåg sin skyddsängel, att ge honom tacksamhet för alla stunder då han skyddade och bevakade dem, och de visste inte ens hur det hände.

Porsiuncula är franciskanismens vagga. Denna kyrka vid foten av Assisi blev samlingsplatsen för Franciskus första anhängare och utgångspunkten för franciskanismen. I den samlades bröderna, firade kapitulationerna och bad särskilt. Porziunkula är faktiskt en liten helgedom av St Mary of Angels, som är st. Franciskus älskade särskilt eftersom han kände att Herrens moder var särskilt närvarande i henne, och från denna plats hjälper hon särskilt alla dem som söker tröst.

Kyrkan Porziuncula ligger idag inom basilikan St Mary of the Angels, som byggdes på order av påven Pius V från 1569 till 1679. Pius X höjde basilikan till ära av den påvliga basilikan och kallade den “Moder och chef för alla kyrkor i Franciscan Order”.

Poryuncula

Den helige Franciskus, en ödmjukhjärtad, lågväxt, valde en bit av världen för sig själv och för sin egen eftersom han inte kunde ha tjänat Kristus annars. Den ovannämnda platsen, som tillhörde dem som inte ville ha något av världen, kallas inte utan gudomlig inspiration Porcijunkula. Själva namnet Porcijunkula kommer från det latinska språket och betyder “bit”. En kyrka av Jungfrumodern uppfördes på denna plats.

Här föddes Order of Friars Minor, det finns från de många folkmassorna “ovanpå den solida grunden robust byggnad uppförd”. Helgonet älskade denna plats mer än de andra. Han beordrade bröderna att hedra honom med särskild respekt. Han ville att denna plats alltid skulle hållas i ödmjukhet och den största fattigdomen som en spegel av kloster. Han lämnade äganderätten till andra, och han behöll till sig själv och sin egen endast rätten att använda.

I Porziunkula observerades den största disciplinen i allt, både i tystnad och fasta och i andra religiösa dekret. Ingen hade tillgång där, bara specifikt vissa bröder. Dessa samlades från överallt, och helgonet ville att de skulle vara verkligt lojala mot Gud och perfekta på alla sätt. På samma sätt hade varje världslig person en stängd ingång. Han ville inte att bröderna, som var där i begränsat antal, skulle tillfredsställa nyfikenheten genom samlag med de världsliga, för att inte avbrottet i kontemplationen av pratkvarnar skulle dra dem bort från det jordiska. Ständigt, dag och natt, var de som bodde på den platsen upptagna med gudomlig lovprisning. De spred omkring sig en underbar doft av fromhet, de tillbringade sina liv änglalika.

En natt i Herrens år 1216, medan Franciskus var nedsänkt i bön och meditation i Porziuncula nära Assisi, lyste plötsligt ett starkt ljus på kyrkan, och Franciskus såg Kristus ovanför altaret, Hans Allraheligaste Moder vid Hans högra sida, omgiven av en mängd änglar. Franciskus böjde sig för sin Herre utan ord.

De frågade honom vad han ville rädda sin själ. Franciskus svarade genast: “Allraheligaste Fader, fastän jag är en eländig syndare, ber jag er att ge alla dem som omvänder sig och bekänner och kommer för att besöka denna kyrka fullständig förlåtelse för alla synder.”

“Det du ber om, broder Franciskus, är något stort”, sa Herren till honom, “men du är värd större ting, och du kommer att få dem. Jag accepterar därför din bön, men på villkor att du ber i mitt namn om förlåtelse från min ställföreträdare på jorden.”

Och Franciskus gick omedelbart till påven Honorius III, som var i Perugia på den tiden, och berättade med iver för honom den vision han hade. Påven lyssnade noga på honom och gav efter vissa tvivel sitt samtycke. Sedan sade han: “Hur många år vill du ha denna förlåtelse?” Franciskus svarade snabbt: “Helige Fader, jag söker inte ålder, utan själar.” Och han gick lyckligt mot dörren, men påven kallade tillbaka honom: “Hur kommer det sig att du inte vill ha något dokument?” Och Franciskus sade: “Helige Fader, jag har fått nog av ditt ord. Om denna förlåtelse är Guds verk kommer han att se till att hans verk manifesterar sig. Jag behöver inget dokument. Låt detta papper vara den Allraheligaste Jungfru Maria, Jesus notarien och änglarna vittnena.

Och några dagar senare, tillsammans med biskoparna i Umbrien, sa han genom tårar till folket som samlats i Porziunkula: “Mina bröder, jag vill skicka er alla till himlen!”

(jfr. Diplom av Theobald, FF 2706/10)
Du har skickat
oni to STOP namjerno i na facebook /instagram posvih mreza moramo to siriti to je AKTIV VJERA biti INFORMATOR !

Comments are closed.

Knowing God through His Word … Day by Day

Read the Bible through in a year….